Just nu är jag rätt kontrollerad i mitt tänkande, jag vill ta livet av mig. Jag har vart så trött det sista. Jag avskyr mitt hem, hur det ser ut. Jag orkar inte förse mig med mat eller stå upp på morgonen, förmiddagen... nej, jag sover, nästan hela tiden. Jag har fått ångest det sista. Känner att jag är helt utanför alla. Jag är ledsen för att jag inte har min mormor längre, som i yngre år. Hon ringer aldrig, hälsar på i samband med födelsedag & utbyte av julklapp. Ändå befinner hon sig i mitt samhälle minst 1 gång i veckan. Alla älskar min s.k. syster. Hon är frisk, positiv, klarar att arbeta, har kompisar o.s.v. Själv är jag sjukskriven/förtidspensioner p.g.a. psykisk ohälsa, bl.a. depressioner, ångest, tvångproblematik etc. Dom ser och tycker att jag bara är lat, negativ o.s.v. Ingen förstår :¨( På julafton samlas människorna hemma hos någon och firar jul, jag kommer att sitta hemma ensam och gråta som förra julen. Kanske t.o.m. som hundvakt igen. Jag är så tragisk, och jag tycker så synd om mig själv. Ovanpå allt detta befinner jag mig i en sits som jag inte kan se någon väg ut ur, och detta p.g.a. stolthet...men inte stolthet inför mig själv, utan för bl.a. min mamma. Jag har berättat detta för en enda person, och henne känner jag endast lite över nätet. Det är mörkt nu, mycket mycket mörkt, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar